sNEDSPARK!!!

Ibland blir man bara trött på hur elitidrottare tänker.

"Vi är på väg hem, jag kliver in i en taxi, men mår dåligt. Jag kliver ur och taxin åker iväg. Istället börjar jag gå mot min bil. Jag vet inte varför. Men jag tycker antagligen att jag kan köra"

Så sa Mobaeck till en lokal tidning om vad som hände när spelaren backade in i en husbil. Jag blir så otroligt trött på dessa korkade grejer, men jag tycker det är skönt att Mobaeck själv går ut och erkänner. Annars hade många andra spelare i laget kunnat få skit, helt utan anledning.

/Björklund

I de större kvällstidningarn har man kunnat läsa om Robin Söder, en spelare som många experter har talat varmt om under den senaste tiden.

Söder är en spelare med god förmåga att dribbla sin motståndare samt en bra kille vid sidan om. Undrar om det är en tillfällighet att lagkaptenerna i det svenska landslagets U21, U-18, P-91 och P-92-or representeras av spelare från IFK Göteborg.

Nicklas Bärkroth(P92-lagkapten), som debuterade mot BP förra året, verkar återigen vara aktuell för A-truppen. Bra att killar i hans ålder(född 1992) får sommarjobba lite.
Bärkroth som har det lite lättare än de flesta unga spelare då han är väligt snabb på korta ytor!

Träning ger färdighet. Frågan är inte om träning ger färdighet, utan en viktigare fråga är: Vad tränar du på?

Tränar du på att klaga, då blir du förr eller senare expert på att klaga.

Tränar du på att vara cynisk, då blir du bra på cynism.

Tränar du på att tycka synd om dig själv, då blir du snart en mycket bra martyr.

Det finns ett alternativ till att försöka ändra världen och det är att börja med att ändra sig själv. Vad tror du händer med din värld om du börjar träna på saker som du vill ha mer av i ditt liv?

Tränar du på att se möjligheter, då blir du snart en talang på det.

Tränar du på att uppskatta saker som andra tar för givna, då blir du bra på tacksamhet.

/Björklund

David Lega är en person som inspirerat många genom sitt positiva tänkande och budskapet att inte jämföra sig med andra nått många mål i sitt liv.

David har fått flera priser, startat en tidning, skrivit böcker samt startat en egen klädkollektion med mera. Nu påbörjas även internationell talarkarriär. Vad är det som gör att vissa verkar våga kasta sig ut i det okända trots rädslan medan andra låter rädslan för att misslyckas stoppa dem?

Jag tror att nyckeln här ligger i att skilja på vägar och mål. Många som lyckas med saker gör lika många snedsteg och misstag på vägen som alla andra. Men de gånger vi ändå kommer vidare är när vi väljer att byta väg - inte mål. När du har ett tydligt mål som driver dig, skapar energi, mening och glädje för dig, då bör du vara restriktiv med att byta ut det. Däremot kan du vara väldigt flexibel på de vägar som leder dit.

Exempel: Du har bestämt dig för att du vill jobba med nåt som betyder något för dig, du vill hjälpa andra människor och få jobba fritt. Du bestämmer dig därför för att bli polis, men kommer inte in på utbildningen. Har du då misslyckats att nå ditt mål? Som jag ser det har du inte alls misslyckats, eftersom det finns många vägar till målet att hjälpa människor och få jobba fritt, där polisyrket kan vara en väg. Inte ens den vägen är helt stängd eftersom du kan söka igen nästa år. Men de gånger vi stirrar oss blinda på en enda väg till ett mål, då är det lätt att börja sänka målsättningen när inte vägen leder dit.

Så, titta alltså på målet bakom målet och den egentliga anledningen till att du vill nå ett mål och du upptäcker snart att det finns många sätta att nå det du vill i livet.

Som sagt ge inte upp dina mål - byt väg!

Lev och må!

/Björklund